Självstyrning: Autopilot och vindroder

Vindroder och autopiloter kan ersätta en besättningsmedlem och göra båtturen mer behaglig. Borde man välja autopilot eller vindroder och vilka funktioner behöver du?

Publicerad 20 september 2019

Ska man köra långt över öppna fjärdar eller havsområden med få båtar blir det lätt tråkigt att stå vid rodret. Är man ensam eller bara några få ombord kan man bli tvungen att släppa rodret för att gå fram på fördäck och ordna något eller ordna lunch. För att inte båten ska gå bort från den kurs den borde ha är det då praktiskt med självstyrning. Till motorbåtar kan man använda autopilot, segelbåtar kan även välja vindroder.

Autopilot vs vindroder

Både autopilot och vindroder är dyrt, för de flesta är det antingen eller. Vad borde man välja?

Autopilotens fördelar

  • En autopilot styr på kompasskurs.
  • Autopiloten fungerar även om man går för motor.
  • Autopiloten är inte beroende av god vind för att fungera.
  • Autopiloten är oftast billigare än vindroder.
  • Autopiloten ändrar inte riktning om vinden vänder.
  • Autopiloten håller kursen, även om vinden ökar eller minskar då båten blir obalanserad.

Vindrodrets fördelar

  • Ett vindroder kräver inte ström. Har du ont om ström eller problem med strömmen kan du fortfarande använda vindrodret.
  • Få saker som kan gå sönder.
  • Vindrodret ändrar kurs när vinden ändrar riktning.

Som du ser kan en egenskap både vara en fördel och en nackdel.

Vad ska då en seglare välja om hen bara vill ha en av dem?

Det beror på. De flesta ensamseglare har större nytta av autopiloten eftersom en bra autopilot fungerar i alla förhållanden. När man går för motor eller är lite vind kan den fortfarande styra. Är man två ombord kan en stå vid rodret när den andra hissar segel vid motorgång. När det blåser lite kan man gå bort från rodret utan problem. Är man två som turas om med att styra när vindrodret inte kan hålla kursen.

Seglar man mestadels inomskärs där vinden ofta varierar och man har mindre svängrum är autopiloten bättre. Vindrodret ger en del omvägar som har liten betydelse ute på öppen hav, men i trånga farleder med många båtar är det ett problem.

Om du däremot oftast seglar med besättning över öppet hav med besättning kan vindrodret vara bättre. Det är mer driftsäkert och använder ingen el. Fungerar relativt felfritt sjömil efter sjömil, oavsett om du seglar till Åland eller jorden runt.

Autopilot

Det finns två typer av autopiloter, de man placerar på rodret och de som styr hydrualiskt eller kedjorna mellan ratten och rodret. Förstnämna är billigare. Dessvärre fungerar det bara på mindre båtar eftersom större båtar sällan har rorkult. De är dessutom för klena för att hantera större båtar. De kraftigaste klarar båtar upp till 7 ton.

I tillägg till autopilotens motor behöver du en kontrollpanel. Den bör sitta lättåtkomligt, alternativt kan du ha en fjärrkontroll. En del autopiloter har bara några få inställningar. Det enda du kan ställa in är att du ska hålla nuvarande kurs. För att svänga kan du trycka på knappar som gör att kursen ändras ett bestämt antal grader. Enkla autopiloter har dessutom möjligt att bestämma hur mycket autopiloten ska jobba. Mer aktiv autopilot använder mer el och kommer styra båten i ett s-mönster eftersom den överkompemserar. Jobbar den för lite kommer båten ur kurs.

Mer avancerade autopiloter ger större möjlighet för inställningar. Du kan till exempel ställa in hur mycket du ska svänga när du kommer ur kurs, samt hur många grader ur kurs som är för mycket. Du kan ha möjlighet att båten ska styra till en plats, när du kommit dit ska den automatiskt ändra kurs.

Vindroder

Ett vindroder kan verka enkelt. Sätt en vindflöjel på båten och koppla den till rodret. Det är några problem som gör det mer komplicerat.

Om vinden ska pressa runt vindflöjeln måste du långt ur kurs för att rodret ska ge tillräckligt utslag. Det löser man ofta genom att vindflöjeln vinklas mot vinden som pressar ned vindflöjeln. Du får då snabbt en rörelse som går upp eller ned som kan överföras till rodret.

Ett annat problem är att det kan krävas stor kraft för att röra rodret. Ett direktverkande vindroder behöver därför en mycket stor vindflöjel. Därför använder man olika typer av servostyrning.

Servopendulummetoden innebär att vindflöjeln vinklar en stång med ett litet roder som sticker ned i vattnet. Eftersom båten rör sig genom vattnet kommer detta roder pressas mot ena sidan. Ett rep som är kopplat till detta roder kan då föra över rörelsen till båtens vanliga roder.

En annan servostyring innebär att man placerar ett litet roder längst ut på båtens vanliga roder. Det lilla rodret styr åt fel håll och pressar det stora rodret åt sidan. Detta kräver mindre kraft tack vare hävstångsprincipen.

En del vindroder styr inte båtens vanliga roder, men har ett eget roder. Fördelen med detta är att du får ett extra roder som fungerar helt oberoende av båtens vanliga roder. Det blir mer komplicerat och tungt eftersom man lägger till ett roder. Jämfört med de modeller som lätt tas upp får du dessutom mer vattenmotstånd.

Det finns många typer av vindroder, men många kan uteslutas på grund av att de inte passar din båt. De ska passa på aktern och eventuellt kunna kopplas in på existerande styrsystem utan att linornär är i vägen i sittbrunnen.

Vindroder är dyra, räkna med runt 30 000 kronor. Det kan verka dyrt, men det är sällan de går sönder så de inte kan lagas. Kan man inte byta en trasig del kan antagligen en svetsare laga det. Vindroder går sällan sönder, men akta bryggor när du backar.

Det finns risk för att vindflöjeln går sönder. Den ska vara så lätt som möjligt för att slå över vid minsta vindpust. Samtidigt ska den vara tillräckligt solid för att stå emot kraftiga vindbyar.

Vindroder kräver enkelt underhåll. Se till så det är låg friktion i alla leder och rörliga delar genom att olja dem regelbundet.