Roder

Det finns flera olika sätt att fästa tillverka ett roder se till så du känner till hur ditt roder fungerar,vilka svagheter det har,hur du inspekterar det och vad du gör om det går sönder.

Typer av roder

Det finns flera olika typer av roder som används på olika båtar. Vilken som är den bästa beror på vad båten ska användas till och hur skrovet ser ut.

Ett spadroder sitter fast i en stång,en roderstock, som går in i båten. Roderstocken kan vara fäst direkt till en rorkult, men kan också vara kopplad till en ratt medhjälp av vajer eller kedjor. Problemet med spadroder är att de är utsatta för skador om du går på grund. Roderstocken riskerar att böjas eller gå av.

Ett skegroder minskar den risken. De påminner mycket om spadroder, men har i tillägg en skyddande struktur, en skeg, framför rodret som kan göras mer solid än själva rodret.

Samtidigt som man vill att rodret ska hålla så får det inte vara för hållbart. Att skrovet är tätt är viktigare än att rodret är helt. Det är bättre att rodret går sönder om du går på ett grund än att fästet rivs ut så du får ett stort hål. Du kommer vilket fall som helst inte kunna styra, men i tillägg kommer du behöva täta båten.

Med en långkölad båt ökar möjligheterna för att skydda rodret, då kan man bygga ett roder som är en förlängning av båtens skrov. Det blir då en solid köl som tar belastningen vid en grundstötning, inte ett roder.

Dessa roder är visserligen väl skyddade men det betyder också att styrförmågan blir sämre. Rodret måste därför vara betydligt större för att få samma styrförmåga.

Roder fäst i aktern

Båtar med rorkult har ofta ett roder som hänger fast på aktern. Dessa roder kan också vara helt oskyddade, ha ett litet skydd eller vara en förlängning av skrovet.

Med ett roder som är fäst på aktern slipper du de problem en roderstock med lager kan ge. Det är istället fästena som du lättare kan inspektera som kan ge problem. Stora delar av de utsatta platserna är över vattenytan och kan undersökas när som helst. Fästen under vattenytan bör du inspektera varje gång du tar upp båten och eventuellt dyka ned någon gång under säsongen om du använder båten mycket eller har båten i vattnet under vintern.

Nackdelen med dessa roder är att de blir mer utsatta för kollisioner med bryggor och båtar. Ingen kan du backa in i något, eller så kör någon in i dig. 

Dubbla roder

En del båtmodeller har två roder, ett på varje sida. Har du dessutom en flat botten kan du låta båten stranda när vattnet sjunker så du kan utföra underhåll under ytan. Med två roder kan man också vinkla dem så de inte går rakt ned i vattnet, men lite år sidan. På det sättet kan man få bättre styrförmåga när man lutar kraftigt.  Har du legat så långt åt sidan, även med utskotade segel, oförmögen att ta dig upp i vindögat ser du kanske detta som en stor fördel.

Nackdelen med två roder är att det blir ännu fler delar som ska underhållas, bytas och inspekteras, men å andra sidan kan du vid problem ibland ha kvar ett roder. 

Ännu ett problem är att de är mer utsatta för grundstötningar. Ett roder som sitter i mitten, även om det är ett spadroder, får skydd av kölen. Kanske kommer det du kör på kastas åt siden, eller så kastas båten till sidan, och ett av rodren hamnar i vägen. 

Konstruktion och problem

Det är många saker som kan orsaka problem med ett roder. Det är viktigt att du vet vilket underhåll ditt roder behöver och vad som behöver inspekteras.

Roderstocken går in i båten genom en cylinder som helst ska ha sin mynning över vattenytan. Har den inte det måste du se till att underhålla tätningen för att den inte ska släppa in vatten.

Lagren i cylindern behöver också inspekteras och underhållas regelbundet. Går de sönder blir båten tyngre att styra eller resulterar i roderhaveri.

Konstruktionen av själva rodret varierar också en del. Om båten har roderstock är det metall delar som bildar ett skelett och är fastsvetsade i roderstocken.Svetsfogen utsätts för stora påfrestningar när du styr i högfart och i stora vågor. Har det dessutom trängt in vatten kan de ha försvagats av korrosion.

Rodret kan vara fyllt med något lättmaterial eller vara ihåligt, oavsett om det har ett skelett av metall eller inte. Oftast är det ett skal av glasfiber ytterst. Blir det små sprickor i glasfibern kan kraften från vattnet över tidvidga sprickorna. Även detta bör kontrolleras minst en gång per år.

Det kan kanske verka betydligt bättre med en rorkult än med en ratt, men det är inte så enkelt. Läs mer om rorkult vs ratt i en egen artikel

Nödroder

Att styrningen går sönder en lugn dag på en stor fjärd med många båtar förstör semestern, men inte båten. Att förlora styrningen nära en lä kust när hjälpen är långt borta är betydligt värre. Därför sätter många upp att tappa styrningen på listan över de värsta sakerna som kan ske till sjöss tillsammans med brand, ta in vatten och man över bord. Du bör därför vara förberedd på att styrningen slutar fungera, även om det kan verka osannolikt om du inspekterar ofta.

Om du tappar styrförmågan med en båt med rattstyrning är det förhoppningsvis någonstans mellan ratten och roderstocken problemet ligger. En del båtar har en roderstock som går upp till däck med fäste för en rorkult. Om du har en färdig rorkult ombord kan du då snabbt få tillbaka god styrförmåga. Om inte bör du tänka efter hur du improviserar en.Kom i håg att det inte är rätt tillfälle att tänka ut det när klipporna med vitt skum kommer närmare och Räddningssälskapet meddelar att närmsta båt redan är på uppdrag.

Även om en båt med rorkult helt tar bort en del av problemen som kan uppstå med styrningen så är det inte helt borta. Rodrets fästen kan gå av och det kan delaminera eller skadas i en kollision. Även rorkulten kan gå av. Man behöver därför styrning som är helt oberoende av båtens roder. Det finns flera sätt att ordna detta på.

En liten båt med många personer ombord kan i lugnt väder styra genom att man flyttar sin vikt mellan olika sidor. När båten lutar mot babord kommer vattenlinjen på babordsidan bli kortare än på styrbordsidan. Det blir då skillnad i friktion som förhoppningsvis är tillräckligt för att styra båten.

Ett nödroder som fungerar på större båtar i hårdare förhållanden kan improviseras genom att fästa en platta på en lång stång som man sticker ned i aktern. På en segelbåt används ofta spinnakerbommen som stång. En skåpdörr eller liknande kan användas som platta i en nödsituation om du inte ordnar en som är redo med fästen. Det är viktigt att du i lugn och ro testar hur du ska fästa plattan i spinnakerbommen och bommen i båten. Du kan också behöva rep som håller nödrodret nere i vattnet.

En metod som är enklare att få till utan så mycket experiment är att släpa något efter sig som ger motstånd i vattnet. Enklast är att använda ett litet drivankare,men annat som ger lagom motstånd och är hållbart kan fungera, ett rep i en kvajl, en mycket solid hink eller liknande.

Drivankaret fästes i en kedja eller annat tungt för att hålla det under ytan. Eventuellt kan man även använda en ankarlänk för att det inte ska tvinna sig.

Detta fäster man mitt på ett rep. Ändarna av repet fäster man på varsin sida av båten. Du styr genom att dra i repet på den sida du vill svänga till.

Det är lätt att få nödstyrning med drivankare att fungera, men du behöver testa för att det ska fungera bra. Fäster du repet för långt akterut kommer effekten bli liten när du halar in repen. För långt fram gör att du förlorarkontrollen och aktern kan åka i kapp fören. Många fäster block i knaparna mitt på båten.

Drar du repen till vinscharna som normalt används till förseglet förlorar du möjligheten att använda försegel. Utan vinschar kommer det bli tungt att styra. En möjlighet är att dra repen på varje sida av sittbrunnen och fästa rep mitt på dem. Genom att dra dessa rep åt sidan kommer de förkortas.

Inte minst kan det vara bra att testa att släpa olika saker i olika förhållanden. Du vill ha tillräckligt motstånd för att kunna styra, men inte så mycket att båten inte rör sig framåt.