Ankare, ankringsutrustning och ankringsteknik

Ankare är en viktig del av utrustningen på en båt som används för längre turer, men för att ankra lätt och säkert behöver du mer utrustning. Du behöver dessutom veta hur den används. 

Publicerad 12 juli 2019
Sidan innehåller annonslänkar från Marineonline och Skruvat.se

Innehåll

Ankare
– Nya generationens ankare
– Kloankare och bruceankare
– Danforthankare
– Plogankare
– CQR
– Stockankare
– Dragg
– Tallriksrankare
– Hur tungt ska ankaret vara
Utrustning till ankring
– Ankarlina vs ankarkätting
– Ankarkätting
– Ankarlina
– Kätting och ankarlina jag använder
– Markering av kättingens och linans längd
– Schackel
– Rep, ryckdämpare och kättingkrok
– Repskydd
– Kättingstopp
– Ankarvakt
– Död man
– Ankringssegel
– Ankarlänk
– Dagsignal och lanterna
– Ankarspel
– – Kättingbox
– – Relä och styrning av ankarspelet
Hur man ankrar
– Leta på kartan
– Hitta rätt plats
– Släpp ankaret
– Längd på lina och kätting
– Segla in
– Flera ankare
– Ta upp ankare

Ankare

Ett ankare ska uppfylla flera kriterier:

  • Få fäste snabbt när det nått botten.
  • Gräva sig djupare under belastning.
  • Lossna lätt när man ska ta upp det.
  • Fastna igen om det lossnar och man draggar.
  • Sitta kvar även om vind eller ström ändras.
  • Vara lätt att förvara.

Det finns många olika modeller som uppfyller dessa krav i olika stor grad. Läs därför tester av de olika modellerna innan du köper ett ankare.

Dessvärre blir det inte lättare att välja när det bästa ankaret på en typ av botten inte är det bästa på andra typer. Läser man ett test som har genomförts på sandbotten blir resultatet inte det samma som ett test som genomförts på lera. Det är därför bra att använda olika modeller så när det verkligen gäller fungerar i alla fall något ankare bra.

Seglar du från marina till marina och någon gång i bland ankrar klarar du dig på ett ankare. Om du däremot för det mesta ankrar på svaj och seglar i områden där där det inte finns marinor eller affärer där du kan köpa ett nytt ankare bör du ha med minst två. När du släpper ned ankaret kan du aldrig vara helt säker på om du får upp det igen, med mindre du klarar av att dyka ned till botten utan problem.

Dessutom kan det vara bra att lägga ut flera ankare. Du kanske är osäker på om huvudankaret håller för de vindförhållanden som väntas. Eller du kanske ligger på svaj i en trång vik där du inte kan svänga fritt runt hela ankaret. Då kan det vara bra att ha ett som hindrar dig från att gå på grund åt ett håll och ett annat som stoppar dig åt andra hållet.

Nya generationens ankare

Ibland hör man folk prata om nya generationens ankare, men det är vanligare att folk nämner tillverkaren av dessa ankare, till exempel Rocna och Mantus. Att en typ av ankare får namn efter tillverkare är vanligt, som du kommer förstå om du fortsätter läsa.

Rocna

Rocnaankare på 25 kg. Ett av de bästa ankarna du kan ha, men priset är över 7 000 kronor.

Detta är ankare som ser ut som en omvänd plog. I test efter test har dessa visat sig ge bäst grepp i förhållande till vikt på många olika bottnar. Även tång, som de flesta ankare sliter med att komma genom, kan ofta nya generationens ankare komma genom.

Dessvärre är nya generationens ankare inte lika överlägsna när man ska se på grepp i förhållande till pris. Patentet har ännu inte gått ut för dessa ankare. Rocna, Mantus och andra kvalitetsmärken håller sitt ”monopol”. Även om det inte är något som säger att dessa skulle vara dyrare att tillverka än andra är därför nya generationens ankare dyra. Rocna på 15 kg måste man räkna med att betala runt 5 000 kronor för. Om ankaret inte blir svårhanterligt kanske det är värt att spara en god del och köpa ett tyngre ankare av en annan modell.

Kloankare och Bruce

Bruceankare

Bruceankare

Kloankare påminner om en skopa där sidorna har böjts ut. Bruce var ett företag som tidigare tillverkade denna mycket populär modell. Därför kallas de ofta för ”bruceankare”. Patentet har gått ut, Bruce har avslutat sin produktion och mång har gjort kopior. Dessvärre är det stora skillnader i hur bra grepp man får med de olika varianterna. En kopia på 15 kilo hittar du för en bit under 1 000 kronor, men det kommer sällan upp i originalets kvalitet.

Bruceankarets sidor, eller klor, ger en god chans för att fastna om du draggar. Det är därför känt för att vara bland de ankare som är bäst på att få grepp igen. De är också bra på att få fäste runt stenar som sticker upp på botten. En annan fördel är att de är bättre än många andra ankare på att hålla även om man har kort kätting. Det gör dem bra i trånga vikar.

Bruceankare är trubbiga. De är därför bäst på mjuka bottnar, till exempel sand. Dessvärre är det dåligt på att tränga genom tång.

Danforthankare

Danforthankare är, precis som bruceankare, uppkallade efter en tillverkare.

Danforthankare

Danforthankare

Danforthankare är svåra att förvara på en vanlig för. De fungerar bättre som akterankare. Själv har jag en tung bjässe som reservankare. Dessvärre passar de egentligen dåligt till att packa undan i förvaringsfack, i alla fall om de är tunga och otympliga. Stängerna längst ned kommer lätt åt gelcoaten, samma sak gäller de rörliga delarna som ska gräva ned sig i sanden.

Danforthankare fungerar, precis som bruceankare, bäst på mjuka bottnar. En viktig skillnad mellan dessa ankare är dock att danforth har svårt att fastna igen om du börjar dragga, något du gör lätt med danforthankare om vinden byter riktning.

Fortress och lågprisvarianten Guardian är danforthankare som presterar mycket bra i förhållande till vikten. Orsaken är att de är tillverkade av aluminium och därmed får större yta i förhållande till vikt. Dessvärre är priset därefter. Vanliga danforthankare på runt tio kilo får du för en bra bit under 1 000 kronor.

Varför använder då jag och många andra dessa ankare? Det hörde till min båt när jag köpte det. Jag använder det bara om två inte är tillräckligt. Det sker sällan.

Plogankare

Plogankare är motsatsen till tredje generationens ankare, de ser ut som en plog. Populära modeller är Delta och Cobra.

Det kan verka motsägelsefullt att man använder plogar som ankare. En plog som används i jordbruket ska glida lätt genom jorden. Meningen med plogankare är att de ska gräva sig djupare ned i botten när det flyttar sig. För att få till detta har det en vinkel som pressar ankaret nedåt. Det kan vara stora skillnader mellan olika modeller hur de presterar, läs tester innan du köper. Cobra är en av de modeller som fått bra testresultat.

CQR

CQR, uttalas ”secure”, ser ut som plogankare. En viktig skillnad är att det på skaftet finns ett gångjärn. Detta är inte minst en viktig skillnad för dina fingrar när du hanterar ankaret, klämrisk! Gångjärnets uppgift är att ankaret ska lägga sig rätt när det når botten.

Det är sällan CQR får bra resultat i tester. Det är också sällan folk är nöjda med det. Priset om du hittar ett begagnat exemplar är på samma nivå som de betydligt bättre modellerna till samma vikt. Det är därför få argument för att köpa ett CQR.

Stockankare

Stockankare är den klassiska designen, det de flesta först tänker på när de hör ordet ”ankare”. Har du någon gång sett en sjöman med bruceankare som tatuering?

Dessa ankare är bäst på stenig botten, där vill man helst inte ankra på grund av risken att man fastnar helt och stenig botten ofta är väderutsatt. Detta är ofta vid undervattensklippor, där vill gärna fiskare ankra. Därav det engelska namnet ”fishermananchor”.

På vanlig ankarbotten: sand, lera och liknande, är de dåligt i förhållande till vikten. De klarar ofta av att tränga genom tång.

Dragg

Draggar är av någon orsak populära. De är ofta billigare än andra ankare av samma vikt, men du måste gå upp krafigt i vikt för att få samma hållfasthet som till exempel med ett billigt bruceankare. Räkna med under 500 kronor för 10 kg. Det jag skrivit över om stockankare gäller också för draggar. Det är dessutom stor risk att om du får fäste kommer du inte loss. Det är därför inget att satsa på. Det låg en dragg på 12 kg i min båt när jag köpte den. Jag använder den lite då och då, men inte som ankare. Den gör nog större nytta till att tynga ned ankarkättingen. Mer om det längre ned.

Tallriksankare

Är det någon som kan komma med att bra argument till att köpa ett tallriksankare? De är dyrare än andra lågprisankare i samma viktklass, men mindre effektiva. 

Hur tungt ska ankaret vara?

Tillverkarna har tabeller för dimensionering av ankare till olika båtstorlekar. Kom i håg att ankarets hållfasthet inte är en exakt vetenskap. Det är mycket som påverkar hur bra ankaret håller fast båten, ankringsviken är inget laboratorium.

Uträkningarna för ankarstorlek tar ibland bara hänsyn till antingen storlek eller vikt på båten. En tung båt på 35 fot med stor överbyggnad ger större belastning än en lätt kappseglingsbåt i samma storlek som inte ens har sprayhood som fångar vinden.

Gå upp i storlek i förhållande till rekommendationer. Ett tungt ankare har fördelen att du sover bättre, slipper lägga fler ankare och öppnar upp för fler ankringsvikar eftersom du kan ha kortare ankarlina eller kätting.

Nackdelen med ett större ankare är priset, inte bara för ankaret. Kanske behöver du välja ett kraftigare ankarspel också. Det blir dessutom svårare att hantera. Om ankarspelet går sönder kan du utan problem lyfta upp ett lätt ankare, men ett tungt ankare på en tjock ankarkätting måste vinschas upp.

Sammanfattning av tester av ankare

Dagens båtliv

Dagens båt liv genomförde ett test i en sandlåda med torr sand där de drog fyra ankare. Vinnare var Ultra Marin (nye generationsns ankare), tätt följd av Bruce. Därefter kom Delta. CQR slet med att gräva ned sig. Försnämnda var även bäst när dragriktningen ändrades.  

Yachting Monthly

Yachting Monthly hade ett stort antal ankare i ett test där de testa hur stor belastning ankarna klarade av hålla på sandbotten. På delad förstaplats kom Spade och Fortress. Andra platsen kom det betydligt billigare Kobra. Lägg märke till att Delta, som ser likadant ut som Kobra kom på 8:de plats. CQR kom sist. 

Myboatsgear.com

Myboatsgear.com testade sex olika ankare. Vinnare var återigen Spade. Fortress, Rocna och Supreme kom tätt efter. CQR var sämst. 

Practical Sailor

Över kan du se ett samband i vilka ankare som håller bra när de dras i samma riktning hela tiden. Practical Sailor genomförde ett test där de såg på vad som skedde när man ändrade riktning. CQR och stockankare var sämst. Plogankare fungerade bra, Kobra var bäst av de plogankare som testades. Bruce fick godkänt, ofta kom det upp ur botten och grävde ned sig på nytt. Nya generationens ankare fick bäst betyg.  

Utrustning till ankring

Det är fler saker än ankare du behöver för att ankra på ett säkert sätt. Det första man tänker på är rep, alternativt kätting.

Ankarlina vs ankarkätting

Först måste du bestämma dig för om du ska köpa ankarlina eller ankarkätting. Fördelarna med kätting är att det inte slits lika mycket på stenar och annat vasst på botten. Det är dessutom tungt. Det kan låta som en nackdel, men ofta är det en fördel. Mer om det längre ned.

Fördelen med ankarlina är att det är billigt, det är i alla fall MÖJLIGT att få tag på billigt rep. Det blir extra billigt om du måste köpa ett ankarspel för att hantera kättingen.Ankarspel kostar minst 6000 kronor, fjärrkontroll blir några tusen, tjocka kablar fram till fören… Det kan bli en dyr kätting.

En annan fördel med ankarlinan är att det är inbyggd dämpning i repet eftersom det sträcker sig naturligt. En ankarkätting har narutlig dämpning så länge den måste lyftas upp. När den är sträckt har allt dämpning försvunnit.

Du måste inte gå för en av lösningarna. Du får störst slitage närmast ankaret, du bör därför ha i alla fall en meter kätting längst ut. Har du ett tiotal meter får du en kompromiss mellan ankarlina och kätting. 

Ankarkätting

Dimensionering av kättingen är viktig. Väljer du för tunn blir det inte lika bra dämpning när det blåser. Det är dessutom ökad risk för att den går sönder. Väljer du för tjockt blir det inte bara dyrare, det blir i tillägg tungt. Får du problem med ankarspelet kan du bli tvungen att ta upp ankaret manuelt.

Lätt kätting och ankare betyder att det är lätt att hantera när man får problem. Det minskar även vikten i båten på en plats där man vill ha så lite vikt som möjligt när man är ute i stora vågor. Det blir nämligen mer rörelseenergi när man har mycket vikt i för eller akter. Även om tyngdpunkten är den samma ändras därför båtens egenskaper.

Att gå upp en eller två millimeter i storlek kan låta lite, men kan vara mycket. Det är arean på kättingen som bestämmer hållfastheten, inte diametern. Att gå upp från sex millimeter till åtta betyder därför att du nästan får en dubbling i styrkan.

Har du ankarspel måste du se till så kättingen är anpassad för detta. Det står att den är kalibrerad om den är anpassad för ankarspel. Innan du lägger en stor summa på kätting kan det vara bra att fråga försäljaren att det passar just ditt ankarspel.

Det finns både galvaniserad och rostfri kätting. Sistnämnda är dyrare, räkna med att det kostar tre gånger mer, men håller längre. De flesta använder förzinkad.

Ankarlina

Det finns olika typer av rep som har olika egenskaper. Egentligen fungerar vilket rep som helst, så länge det sjunker så inga propellrar fastnar i det. Det bör också tänja sig, även om det till viss del kan kompenseras med ryckdämpare.

Vanligt treslaget rep som säljs som ankarlina är ofta det billigaste. Det ger dig ett rep till ett lågt pris.

Ankarolina är betydligt dyrare. Det är ett band som rullas upp på en rulle. Det gör hanteringen lätt och smidig.

Blyad lina har egenskaper som påminner om kätting. Det är tungt, linan blir därför nedtyngd med de fördelar det ger. Nackdelen är priset.

Hur mycket kätting och ankarlina behövs?

Hur mycket du behöver är beroende av hur djupt du ska ankra. Sverige har många grunda ankringsvikar. I stora delar av Sverige ser jag möjlighet att ankra på tio meters djup som minimum. I områden med tidvatten och stora höjdskillnader behövs ännu mer. Ta därför med så du kan ankra på minst 15 meter om du ska utanför Baltiska havet.

Mer om beräkning av hur mycket rep och kätting du behöver i förhållande till djup hittar du längre ned.

Du bör vara förberedd på att släppa två ankare, dubbel uppsättning ankarlina behövs därför.

Kätting och rep jag använder

På huvudankaret har jag 50 meter kätting. Det är smidigt och hållbart eftersom jag har ankarspel. Det skulle vara svårt att ha kätting också på mitt andra ankare. Att lyfta upp en kätting från ett förvaringsfack gör man inte i en handvändning. Därför har jag först en meter kätting, därefter en en mycket kraftig blyad lina. Därefter är det insplitsat 50 meter av en helt vanlig treslagen ankarlina.

Tre ankare använder jag sällan. Behövs det sätter jag det på kättingen, i tillägg till huvudankaret.

 

Då är vi färdiga med de mest självklara sakerna, nu är det dags för de mindre självklara tillbehören som kan vara bra att ha när man ankrar.

Markering av längd

Du behöver veta hur mycket du matat ut. Det finns räknare som håller rätt på det för dig, men en annan möjlighet är att göra markeringar med jämna mellanrum. För detta kan man till exempel ta färgglada band som man kan köpa i en syaffär. Ett annat alternativ är att måla med sprayfärg.

Det finns inget allmänt vedertaget sätt att markera kätting och ankarlina. Gör något som passar dig. Jag har valt att använda röd sprayfärg med fem meter mellanrum. Ett kort streck vid fem meter. Ett långt streck vid tio meter. Ett kort vid 15. Två korta vid 20…

Schackel

För att fästa ankaret bör du använda en schackel. Det är ett måste om du har kedja, men också med ankarlina är det bra med en schackel så du slipper knyta en knop. Att gå upp en storlek kostar inte så mycket, det lönar sig därför att gå upp en storlek så inte schackeln som är mer sårbar går sönder.

Rep, förtöjningsfjäder och kättingkrok

Använder du ankarspel måste du avlasta det. Ankarspel är inte gjorda för att stå emot påfrestningen som uppstår när vinden friskar i. Ett kort rep med förtöjningsfjäder ordnar detta. En del använder ett långt rep utan förtöjningsfjäder istället, men jag anser att det är mer behändigt att använda kort rep eftersom man inte behöver mata ut lika mycket kätting efteråt.

En ände av repet sätter du i båten. Den andra änden sätter du fast i kättingen. Det kan du göra genom att knyta en prusik runt kättingen. Ett enklare alternativ är att använda en kättingkrok. Då fäster du kroken i ett rep och sätter bara fast kroken på ankarkättingen. Snabbt och enkelt, men har du vant dig vid att göra en prusik kommer du antagligen inte se det som något problem.

Glider inte prusiken? Är den inte svår att få upp? Jag har aldrig haft problem med detta. Drar man åt den och sedan matar ut mer kätting kommer den gradvisa belastningen dra åt knopen tillräckligt för att det inte ska glida under natten. När du sedan lättar belastningen är det inget problem att få upp knopen, även om det blåst mycket.

Det är viktigt att ha rätt dimension på repet som avlastar ankarspelet. Har du lite kätting ute och det blåser kraftigt är det detta som utgör förtöjningsfjäder på ankaret. För tjock ger dålig dämpning. Väljer du för klen dimension riskerar den att gå sönder.

Repskydd

Ett rep utsätts för stor påfrestning i hård vind och gnider fram och tillbaka mot båten. Repet riskerar att få skavsår och till slut gå av. När man vandrar hindrar man skavsår genom att ha dubbla sockor. På det sättet flyttar man en del av slitaget till den extra sockan.

Man kan använda samma metod för rep. Repskydd kan man både hitta i båtaffärer och klätteraffärer. De består av en tygbit med låg friktion på ena sidan. Den sidan tar man runt repet och stänger med hjälp av kardborrelås. Ett annat alternativ en del använder är en slang med insida som har låg friktion.

Kättingstopp

Kättingen riskerar att matas ut helt så du förlorar både kätting och ankare. Bästa sättet att undvika detta är naturligtvis att inte mata ut för mycket, men när du minst av allt vill ha problem är risken störst att du eller en oerfaren besättningsmedlem råkar göra just det.

För att minska risken kan du markera slutet av kättingen med en tydlig färg, till exempel ett streck med sprayfärg på en hel meter när det bara är någon meter kvar.

Du behöver en fysisk stopp som helt hindrar kedjan från att gå ut. Fäst något som är för stort för gå ut ur ankarboxen vid änden av kättingen. Jag har fäst ett rep med en stor knop, en apnäve, som gör ett effektivt stopp om jag är ouppmärksam. 

Ankarvakt

Med de tips jag ger om ankare, utrustning och hur man använder den kan man klara svåra förhållanden, men man kanviss osäkerhet finns alltid. Det gäller även om det är lugnt väder, då slappnar man av och kontrollerar inte att allt är som det ska lika noga som när man förväntar storm.

Det finns appar som väcker dig om båten flyttas för långt bort från ankaret. Man trycker på en knapp när man sänker ankaret eller skriver in åt vilket håll och hur långt bort det är. Därefter anger man hur långt bort från denna punkt man kan driva innan larmet går.

Död man

En död man är en vikt du fäster på ankarlinan eller kättingen. På det sättet är det mer vikt som måste lyftas upp innan det är sträckt. Ankaret kommer därför hålla bättre. Det finns speciella vikter att köpa som du kan fira ned på kättingen eller linan, men det är också möjligt att ta något tungt, till exempel ett ankare och fästa det.

Fördelen med en död man du köper i en affär för just det ändamålet är att det är lätt att hantera. De består av ett hjul du sätter på kättingen eller ankarlinan och firar ned. Om du, som jag, har ett extra ankare du fäster måste hela kättingen tas upp och ned när det ska sättas på eller tas av. 

Ankringssegel

Det är oftast fören som har störst vindfång. Därför är det risk att vindbyar trycker bort fören och lägger båten nästan med sidan mot vinden. Vindfånger blir då större och ökar belastningen på ankaret.

För att undvika detta kan man hissa ett litet segel i akterstaget. En del använder stormfock, men nackdelen är att du sliter på stormfocken till de gånger då den verkligen måste hålla. Ett specielt segel är därför bättre.

Seglet bör vara i kraftigt tyg med lattor för att hindra fladdrandet från att störa nattsömnen.

Ankarlänk

Om du ska ligga för ankar länge på en plats är det risk att båten snurrar runt och ankarlinan eller kättingen blir tvinnad. För att undvika det kan du använda en ankarlänk.

Ankarlänken har två fästen. Ett fäste går till kättingen som leder till båten. Den andra går till en kortare kätting som går till ankaret. Du bör inte fästa ankarlänken direkt till ankaret, det riskerar då att bli en kraft mot sidan av ankarlänken som den inte är gjord att klara. Mellan fästena finns en led som kan rotera.

Problemet med ankarlänk är att de ofta är svagast länken och ökar därför risken för att båten börjar driva på grund av trasig utrustning. Ska du använda en ankarlänk bör du överdimensionera och byta den när den börjar rosta.

Dagsignal och lanterna

För att visa för andra båtar att man har ankrat så de måste väja kan man hissa ett svart klot. Det är frivilligt att visa upp i ankringsvikar där man är skyddad från trafiksäkerhetssynpunkt.

Det är också frivilligt att ha ankringslanterna om du ankrar i en vik. Det är däremot inte att rekommendera eftersom andra båtar inte nödvändigtvis ser dig i mörkret. Ankringslanternan ska ge ett fast vitt sken som syns åt alla håll. En del har den i masttoppen. Det ser jag inte som ett dåligt val. Det är inte alltid lätt att se en lanterna i toppen på en mast på en normalstor segelbåt när man kommer körandes i mörkret. En lanerna högt upp blir dessutom kamouflerad mot stjärnhimlen.

Det finns ankringslanternor som du hänger upp i bommen. Nackdelen med dessa är att du på kvällen får en kabel som kan vara i vägen i sittbrunnen. Fördelen är att de också ger ljus när man sitter ute på kvällen.

LED-lanternor drar lite energi, men det är trots det en fördel om den har en ljussensor som tänder och släcker lanternan.

Ankarspel

Med en stor båt blir ankare och kätting för tungt för att man ska kunna ta upp och ned ankaret för hand. Ankarspelet gör det lätt att få ned och upp ankaret, om allt fungerar som det ska. Det är bara att trycka på en knapp, om du inte har ett manuellt ankarspel, men de är ovanliga. Det är egentligen synd. Det blir betydligt billigare och blir mer driftsäkert. Den här artikeln fokuserar på de elektriska ankarspelen.

Det finns ankarspel för både ankarlina och kätting. Några kan både ta upp kätting och lina, till exempel det här från Bada. Detta kallas för lintrumma. Använder du kätting är det stor nogranhet hur kättinghjulet ser ut för att passa kättingen. Byter du dimension på kättingen måste du också byta kättinghjul.

En del har hjulet så det snurrar runt en axel som går horisontal, andra lodrätt. De horisontala har ett hjul där rep eller kätting bara följer med 90 grader runt. Det gör att risken för att kätting eller ankarlina förlorar greppet är större jämfört med verikala som går runt 180 grader.

Det är viktigt att välja ankarspel efter hur du kan placera det. Ett horisontalt ankarspel kan inte placeras långt åt sidled i förhållande till den plats där kätting eller ankarlina kommer upp på däck. Det bör dessutom placeras lite högre upp. Vertikala ankarspel är istället känsliga i höjdled.

Kättingbox

Det är viktigt att man har tillräckligt stort förvaringsutrymme för kättingen. För att kättingen inte ska tvinna sig bör det vara minst 30 cm fritt fall. Kättingen som du släpper ned bildar förvånansvärt branta högar. Jag använder en kätting som är sju millimeter tjock som är 50 meter lång. Har jag haft ut hela bygger den lätt en hög som når ankarspelet, 60 cm upp. Du kan därför bli tvungen att ta en paus när du tar upp ankaret för att flytta undan högen. Rostfri kätting har mindre problem med detta eftersom de är halare.

En annan viktig sak att tänka på är att skydda ankarspelet från vatten. En del placeras så underdelen är i kättingboxen som ofta har ett hål ut. Det gör att det både blir mycket fukt och salt som förstör och kortsluter ankarspelet. Ett vertikalt ankarspel kan ofta placeras så kablar är i förpiken, men kättingen hamnar i kättingboxen.

En annan viktig sak att tänka på är att skydda ankarspelet från vatten. En del placeras så underdelen är i kättingboxen som ofta har ett hål ut. Det gör att det både blir mycket fukt och salt som förstör och kortsluter ankarspelet. Ett vertikalt ankarspel kan ofta placeras så kablar är i förpiken, men kättingen hamnar i kättingboxen.

Relä till ankarspel och styrning

Ankarspelet har en elmotor som börjar jobba när den får el. På grund av att det är stora strömstyrkor som ska fram genom kablarna som ofta går i nästan hela båten längd är det opraktiskt att dra dem till en strömbrytare. Man använder i stället en relä, som kostar drygt 1 000 kronor.

Relän kan du styra på tre olika sätt:

Knappar

Två knappar, en upp och en ned, är det enklaste och billigaste alternativet. Slutar något att fungera kan du antagligen hitta felet och laga det själv.

Det är bra om man kan stå i fören och manövrera ankarspelet, det är därför vanligt med knappar som sitter på däck som man trampar på. Är man ensam vill man gärna också ha möjlighet att styra ankarspelet från sittbrunnen. Man måste då ha flera knappar. Ofta har man då knappar som sitter lättåtkomliga på instrumenbrädan, till exempel de här.

Fjärrkontroll med sladd

En möjlighet är att ha en fjärrkontroll med sladd som ger ström till relän. Här blir det mer som kan gå sönder, svårare att felsöka och reparera. Det är sällan sladden är tillräckligt lång för att du både ska kunna stå vid rodret och i fören.

Trådlös fjärrkontroll

En trådlös fjärrkontroll är det enklaste att använda, men också det dyraste. Räkna med ett pris på runt 3 000 kronor.

En mottagare placeras vid relän som styr strömmen. Med hjälp av en fjärrkontroll kan du skicka signaler som gör att ankaret åker upp eller ned. Här är det mer elektronik som kan gå sönder, men när du först köpt den och den fungerar är detta det smidigaste alternativet.

En del båtar har flera ankarspel. För att du ska slippa använda flera fjärrkontroller ombord kan många, både trådlösa och med sladd, styra flera ankarspel. Bland annat den här från Quick. Den kan styra upp till sex enheter

Hur man ankrar

Leta på kartan

Första frågan är var hittar man en plats där det är lämpligt att kasta ankar. Det finns många guideböcker med information om ankringsvikar. Jag tycker sällan att det behövs, jag använder som regel sjökortet istället. Det är flera saker jag ser efter när jag letar efter en bra ankringsplats:

Djup: Det måste vara tillräckligt djupt för att man inte ska gå på grund. Det är bäst om du kan ankra så du rotera 360 grader runt ankaret utan att båten nuddar botten. Det finns sätt att ankra även om det är trångt, se längre ned. Kom i håg att innanför tremeterkurvan på sjökortet kan det finnas en del överraskningar. I tillägg får det naturligtvis inte vara för djupt för den längd kätting eller rep du har med.

Möjlighet att gå i land: Har du tänkt gå i land kan det vara viktigt med hur långt du måste ro för att komma till land. Har du en båt som går djupt i vattnet och kan det bli långt att ro för att komma i land. Det kanske inte har så stor betydelse om du bara ska i land en gång, men som långseglare blir jag ibland på en plats i en hel vecka eller mer.

I tillägg måste du ha möjlighet att förtöja eller dra i land jollen. Är klipporna för branta? Är det bara privata tomter i viken? Är det för långt att bära jollen i lågvatten? Detta får du kanske inte svar på i sjökortet, en topografisk karta kan vara ett bra kompliment.

Material på botten: För att ankaret ska få fäste bör det vara finkornigt material på botten. Med finkornigt menar jag i alla fall grus eller mindre korn. En berghäll ger dåligt fäste om inte ankaret fastnar i en spricka. Då kan det bli svårt att få loss det.

Ibland står det vad som finns på botten. Men i Sverige måste man ofta lista ut det själv. En klassisk metod är att skicka ned ett lod som har vaxats och se vad som kommer med upp, men då måste du lägga tid på att ta dig dit innan du kan ta reda på hur botten är. Det blir dessutom en del jobb med lodet.

Med grundläggande kunnskap om erosion kan du lista ut var du hittar bra botten att ankra på. Vind och vatten nöter berg till mindre partiklar. Dessa förs ut i havet med floder och vind. När partiklarna hamnar i stillastående vatten faller de ned till botten. Där blandas det med döda djur och växter som förmultnar och ger bra substrat för ankring.

För att denna sand, lera eller dy ska transporteras bort från där det sedimenterat måste vattnet sättas i rörelse. I smala sund i områden med tidvatten eller där vågorna får härja fritt försvinner sedimenten.

Vågorna nöter ned alla utstickande delar på en ö. I vikar och mellan öar lägger sig sedimenten. Tänk att vågorna försöker göra allt land runt genom att slita bort det som sticker ut och fylla igen vikar.

I ytterskärgården i vikar där vågorna går rakt in spolas ofta sedimenten bort. Om det däremot är en tröskel ut mot havet är chansen stor for att sediment har samlats i gropen.

Bottenprofil: Det blir sällan bra att ankra i en backe. Är det brant är det antagligen en berghäll. Är det slakare blir ankarkättingens vinkel sämre om det är nedförsbacke från ankaret till båten. Det betyder att du måste ha ut mer kätting för att få lika bra grepp. Å andra sidan får du säkrare ankring om ankaret ska dras i uppförsbacke, förutsatt att det ligger sediment i backen.

Rör och kraftlinjer: Det är ingen höjdare att fastna med ett ankare i ett rör eller kraftlinje. Undvik detta. Dubbelkolla alltid. Dessvärre är inte alla rör och kablar på botten markerade. Jag talar av egen erfarenhet. Både när jag råder dig att undvika att ankra på en kabel och att allt inte är med på kartan.

Skydd mot vågor och vind: Att få skydd mot vågor och vind som kan slita loss båten från ankaret är kanske det första folk tänker på. Det viktigaste är att få skydd mot vågorna. Med rätt utrustning ska inte vinden vara något problem. Vågorna skapar ryck, det ökar slitaget på kätting och fästen i båten.

Det är mindre bekvämt att bo på en båt som rör sig i vågorna. Inställning till hur obekvämt det är blir större när man ligger för ankar än när man seglar. I förstnämnda situation irriterar man sig över att man inte valde en annan vik. Samma rörelser är en del av båtlivet när man färdas ute på en fjärd eller på öppet hav.

Ofta får du skydd mot både vågor och vind på samma platser, men det finns undantag. Ett lågt skär kan blockera vågorna, men inte vinden. En vik med öppning mot ett håll skyddar mot vinden när den kommer från andra riktningar, men inte mot dyningen från havet som ibland kan ta sig runt öar.

Hitta rätt plats

När du kommer in i viken kan det vara bra att ta en vända runt platsen där du tänkt kasta i ankaret, i alla fall om du misstänker att det kan finnas grund som inte visas på kartan. Jag har varit med om att det varit nio meter djupt en bra bit innanför tremeterskurvan. Är det fel åt andra hållet där du tänkt ankra kan det få större konsekvenser. Se på ekolodet hur djupt det är. Detta gäller speciellt om det är klippiga stränder och grunt.

Är det jämn sluttning på stranden är risken för stenar och klippor liten. Risken är också liten om det är djupt. Glöm inte att du kanske kommer in i viken när det är högvatten, men att det kan sjunka några meter i en del delar av världen.

Kontrollera så det är tillräckligt med svängrum i förhållande till grund, bojar och båtar.

Släpp ankaret

Har du ankarlina är det bra att förbereda det så det inte är några knutar. Lägg det i åttor på fördäck. Har du ankarspel är det bra att förbereda ankaret så det bara är att trycka på knappen när du är på rätt plats.

Låt ankaret nå botten. Vänta en stund innan du fortsätter. Det är en fördel om inte allt lägger sig i en hög. Låt båten driva i vinden om det är svag vind. Ta ut lite till. Driv en bit. Repetera. Vid kraftig vind måste du istället hålla båten upp mot vinden och driva så lite som möjligt samtidigt som du snabbt får ut ankarlina eller kätting. Ankaret har svårt att gräva ned sig om det dras för snabbt längs botten.

Med ankarlina är det mindre viktigt att driva med vinden. Om den inte är blyad sjunker den långsamt vilket fall som helst. Ankarlinan kommer då driva bort från ankaret och båten.

När du fått ut den mängd du ska ha fäster du ankarlinan. Har du kätting avlastar du ankarspelet med hjälp av en kättingkrok eller knyter en prusik. Se till så det inte är ankarspelet som belastas.

Backa båten i den riktning vinden blåser. Se till att belasta ankaret gradvis mer, speciellt i början måste man vara försiktig. Många ankare lägger sig på sidan när de når botten. När de belastas vänder de sig rätt samtidigt som de gräver sig ned. Utsätts de för en kraft som är alltför stor direkt kommer de glida längs botten istället för att få fäste.

Hur kraftig back ska man ha för att vara säker? För att testa det kan du en blåsig dag låta båten driva i vinden. Hur snabbt seglar du utan segel? Jag har varit uppe i 4,5 knop i 16 meter per sekund. För att testa om ankaret klarar 16 meter per sekund ska jag sätta motorn i back så jag skulle hålla 4,5 knop om jag inte hade ankare.

Helt säker kan man inte vara. Ett kraftigt ryck kan dra loss ankaret. Det kan även ändrad vindriktning göra. Eller så krockar en båt med en kapten som ikke var lika noga med ankringen, eller hade otur, med dig så du också draggar och spolas upp på land.

Färdigt!

Eller har vi glömt något? En mycket viktig sak som kan diskuteras i det oändliga: Hur mycket ankarkätting eller lina ska man ha?

Längd på lina och ankarkätting

Många har som huvudregel att man ska ha minst tre gånger djupet om man har kätting, fem gånger djupet om man har ankarlina.

Varför har detta betydelse?

Ett ankare är effektivast om det släpas längs botten. Lyfts det rakt upp kommer det lätt lossna. Mer kätting eller lina ger en spetsigare vinkel mellan lina och botten.

I tillägg får du bättre fjädring ju mer du matar ut. Plötsliga ryck ökar risken för att ankaret lossnar. En kätting är tung och kommer hänga i en båge fram till en viss belastning. Kätting med 7 mm i diameter väger runt ett kilo per meter. Har du tio meter ute är det bara tio kilo som ska lyftas upp innan all fjädring försvunnit i kättingen. Har du 50 meter ute är det 50 kilo. En kätting som är dimensionerad för din båt kommer bara sträckas helt i de kraftigaste vindkast om du matar ut tillräckligt.

3 gånger djupet är ett minimum enligt många, men det är mycket att ta hänsyn till. Är kättingen klenare eller kraftigare än vad som är vanligt för båten så den ger bättre effekt? Är ankaret större eller mindre än vad man brukar använda till din båtstorlek? Kommer det blåsa kraftigt? Kommer vinden byta riktning?

Har jag svängrum brukar jag tänka ”Varför inte lite till?” Till slut har jag matat ut hela kättingen. Det tar inte så lång tid att ta upp och ned hela. Nackdelen att använda allt är därför liten i förhållande till nyttan. 

Tänk på att det är någon meter från vattenytan till fästet för ankaret, det ska också räknas med. Kanske är det även tidvatten du ska ta hänsyn till.

Jag är tveksam till att tre-gångersregeln är det bästa sättet att få fram ett riktvärde för har mycket kätting man ska mata ut. Jag tänker att två gånger djupet plus tio meter ger ett bättre resultat.

Orsaken till detta är att om du matar ut mycket kätting kommer den hänga i en båge, även i kraftig vind. Det ger bättre fjädring och i tillägg bättre vinkel mellan kätting och botten. Jag känner mig säkrare med 50 meter kätting på 20 meters djup än nio meter kätting på tre meters djup.

Segla in

En del säger att man alltid måste testa ankaret genom att backa. Det blir mycket småkörning med en segelbåtsmotor av det. Det är varken bra för motor eller miljö. Inte är det lika roligt heller. Jag brukar därför segla in i vikar om jag har möjlighet till det utan att det medför risk för att båten skadas.

Ska man göra detta är det extra viktigt att man är säker på att det är bra botten. Är du tveksam, starta motorn. Ska det bli svag vind och det är en skyddad vik där sediment har samlats utan att en glaciär har kunnat svepa bort sedimenten på några tusen år ser jag inget problem med att låta bli att backa in ankaret.

För att man ska göra detta är det också viktigt att viken är tillräckligt stor. Du måste ha tillräckligt med svängrum när du har ankrat, även om ankaret inte hamnade precis där du tänkte dig. Risken för grund ska också vara liten eftersom det är svårt att ta en sväng runt för att kontrollera djup.

Om du inte testar ankaret med motorn är det extra viktig att ta ut mycket käting. Eller varför inte släppa ned ett extra ankare?

Flera ankare

Är du osäker på om ankaret håller de påfrestningar som väntas med tillräckligt god marginal för att du ska kunna sova eller lämna båten kan det vara värt att använda ett extra ankare. Du kan välja att placera det ankaret på samma kedja som huvudankaret. Se i så fall till så de inte sitter för tätt, då kommer botten mjukas upp av det som sitter närmast båten så det andra får sämre fäste. Jag föredrar att placera ankaret drygt en gånger djupet från det första ankaret. Om det som sitter längst ut fastnar slipper du då att förlora bägge.

Ett annat alternativ är att ha ett extra ankare på ett eget rep. Du kan då lägga det första ankaret som vanligt, men därefter åka upp mot vinden och lägga det andra ankaret en bit bort och testa så det sitter med hjälp av att backa motorn. Alternativt kan du ro ut ankaret med jollen.

Gör du detta kan du få lika stor belastning på bägge ankarna, så länge vinden är konstant. I praktiken blir det i stort sett bara ett ankaret som belastas. Vinden ändrar riktning, speciellt i en vik.

Vill du göra det lätt för dig kan du bara släppa det andra ankaret från båten när det första sitter fast. Snabbt och enkelt, men du testar det inte.

En nackdel med att använda två ankare på olika ankarlinor är att du riskerar att linorna trasslar in sig i varandra om båten snurrar runt, något man måste räkna med när det är vindstilla eller tidvatten som går fram och tillbaka.

Ta upp ankare

Har du ankarspel måste du komma i håg att ankarspelet inte är gjort för att dra båten mot ankaret. Gör du det sliter du på ankarspelet och säkringen riskerar att gå. Däremot kan du dra i kättingen till dess att den är spänd. Är det lite vind och djupt kan du vänta på att kättingens tyngd ska dra båten närmare ankaret. Går inte det måste du dra själv eller gå för motor.

Utan ankarspel är det bara att börja dra och samla upp linan.

Dessvärre händer det att ankaret fastnar. Ofta sker det runt en sten. De flesta stenar är runda, om du befinner dig rakt över linan eller kättingen lossnar den förhoppningsvis. 

Ibland sitter ankaret så hårt att du inte får upp det för hand eller med ankarspel. Förhoppningsvis har det bara grävt sig djupt ned. Risken för detta är speciellt stor om det har varit mycket vind så ankaret utsatts för hård belastning. Se till båten är rakt över ankaret. Kör mot vinden så ankaret utsätt för en kraft åt ”fel” håll. Kom i håg att avlasta ankarspelet när du gör detta.

Denna metod brukar fungera på större båtar när ankaret grävt sig djupt ned i sedimenten, förhoppningsvis också när det fastnat i något. På mindre båtar är chansen mindre att lyckas på detta sätt. En annan metod är då att flytta hela besättningen så långt fram som möjligt och ta in så mycket du kan av linan. Alla flyttar sig längre akterut så fören lyfts. Upprepa. Man kan också ta in så mycket ankarlina man kan i lågvatten. När vattnet stiger kommer förhoppningsvis ankaret upp, men var beredd att kapa linan om det inte sker och båten ligger för långt ned i vattnet. 

Har ankaret fastnar i något kan du förhoppningsvis dra upp ankaret bakåt. Det gör du lättast om du har förberett ankaret med en lina i toppen av ankaret (en del ankare har ett speciellt hål för detta). Det är också möjligt att ta en ring med ett snöre runt kättingen eller ankarlinan som du låter glida ned till ankaret.

Fastnar du i något som stort, men som du lyckas få upp närmare ytan kan du försöka få upp det så långt som möjligt. När du kan se objektet kan du försöka ta ett rep runt det och se till så vikten ligger på det repet. När du nu tar upp ankaret mer kommer det förhoppningsvis lossna och komma upp. Lossa därefter en ände av repet och så objektet faller till botten. Jag har fått loss stora stockankare och elkablar på det sättet.

 

Det blev en lång artikel om ankring. Hoppas du lärt dig något och att tipsen gör att du undviker att dragga framöver.